aequinoxia

Jag funderar så över det här med kalorier. Vad är det egentligen? Ett mått på energi, ja, så långt fattar jag, men vadå? Jag vet nog inte vad energi är, tror jag. Jag vet hur den alstras och jag vet hur den kan användas, men jag vet faktiskt inte vad det är. Och vad har energin som krävs för att koka vatten att göra med fettet på min kropp? Jag räknar mina kalorier och fettet minskar, men varför? Vart tar energin vägen?

Varför kan man gå ner i vikt av vlcd på under 500 kcal om dagen, och av att ligga på en nivå av 1400 kcal om dagen, men allting däremellan är skadligt? Och varför säger vissa att viktminskning handlar om kaloriintag och kaloriutgifter medan andra hävdar att det är hormonellt, och att det bara gäller att undvika kolhydrater?

Och varför fick man aldrig lära sig sånt här i skolan? Jag har dissekerat en spädgris och varit på oändliga exkursioner, men jag har inte en susning om hur min egen kropp fungerar.

Det har varit Regnbågsfestival i Malmö under veckan, och i går var det dags för paraden genom stan. Det var evigheter sen vi demonstrerade för något whatsoever, och vi har känt oss som dåliga små homon. I år tog vi oss dock i kragen och åkte in. Plötsligt insåg jag hur gammal jag har blivit. Självklart var vi inte äldst, men vi var en bra bit över både medel- och medianålder. Tåget var fullt av snygga, politiska och coola unga flator, och vi var dinosaurier.

Jag skulle vilja göra något vettigt för världen, engagera mig i något igen, men vad? Jag har svårt att helhjärtat ägna mig åt något, och jag har svårt att verkligen tycka något, välja sida för något. Plus, förstås, att jag är lat och en typisk trettioåring-mitt-uppe-i-livet. "Jag hinner inte." "Jag orkar inte köra." "Tiderna passar inte." "Jag är så trött på kvällarna." Så det slutar med att jag sitter hemma i stället, rullar tummarna och ägnar mig åt navelskåderi och personlighetsförbättringar. Om jag inte kan förändra den stora världen så kanske jag i alla fall kan förändra den lilla.