Återigen har jag vaknat efter en natt på franska. I natt diskuterade jag evolutionen kontra kreationismen, och hade fantastiskt bra argument och resonemang. Och vilken bra franska jag talade! Det låter alltid bättre i drömmen än i verkligheten.
Den här gången slapp jag textningen, i alla fall. Den blir mer och mer vanligt förekommande, och det stör mig lite, inte minst för att den ofta är fel. Många av mina drömmar är som en fransk film - väldigt mycket snack och lite action, och att då få talet felöversatt och textat är lite irriterande.
Det förvånar mig lite att jag oftare drömmer på franska än på engelska. Det borde vara tvärtom. Vad säger det om mig, egentligen? Är det min frankofila själ som ger sig till känna och försöker bryta sig loss?
Vad säger drömmarna oss, egentligen? Är de bara restprodukter, en återvinningsfilm som körs i hjärnan för att vi inte ska bli galna av allt skräp som ligger där och dräller? Eller är de något annat, något viktigare? Jag drömmer väldigt mycket, och kommer ihåg väldigt mycket av mina drömmar. Varför gör jag det, när vissa aldrig kommer ihåg vad de har drömt, och gör de det är det bara en vag känsla av "trevligt" eller "hemskt". Vad skiljer människor som drömmer mycket och detaljerat från människor som inte gör det? Vad brukar folk drömma om?